Söndag den 6 september, 12e dagen i USA.

Imorse följde jag med till kyrkan. Det var inget tvång eller så men jag tyckte att det kunde väl vara roligt att se hur det går till, plus att jag skulle få träffa några i min egen ålder.

Klockan 10 började gudstjänsten. Den höll på i drygt en timme. Det var inte direkt som en svensk gudstjänst (inte för att jag varit på någon sådan men man vet ju hur kyrkan i Sverige är, tyst och allmänt kyrklig) utan halva salen var en idrottshall och vi satt på plaststolar. Det var maaaaaassa barn upp till 10 år så ni kan ju tänka er ljudnivån, skrik, gråt och gnäll. Det var allt annat än tyst. "Prästen" (jag vet inte ens om han var präst) pratade om massa saker som jag inte hörde, han bad nån bön, alla sa "amen" och vi sjöng två psalmer. Vi fick också bröd och vin (vatten) vilket kändes lite snuskigt för alla hade tagit på den där brödbiten innan mig.

Sista halvtimmen ägnades åt Testimonials, dvs. folk fick komma upp på scenen och prata om sin tro och hur de visste att Gud och Jesus fanns och vissa påstod att de fått uppenbarelser och bevis och därmed visste att Gud existerade. Det var allt ifrån en liten kille på 11-12 år till gamla tanter som började gråta. Alla började sitt tal med "I hereby give my testimonial for that this church is true/Jesus is Christ" och avslutade med "I say this in this church and in Jesus Christ´s name, amen". Lite sektkänsla faktiskt.

Efter det var det någon form av söndagsskola. Man fick gå in i olika rum beroende på sin ålder, i mitt rum var vi 4 stycken och jag var äldst. De andra var 16-17. Vi hade en lärare som berättade för mig vad den här kyrkan trodde på (nån profet som hette nånting med Smith) och sen fick vi lära oss om den här profeten och vad han hade gjort. Allvarligt talat så förstod jag inte allting (lyssnade kanske inte heller) så jag vet inte exakt vad han pratade om. Man skulle i alla fall lära sig om Gud och bibeln.

Sedan gick min grupp till "Young Women" där det var massa tjejer mellan 12-15 gissar jag. Det var typ som en diskussionsgrupp och man diskuterade olika saker, idag om hur media påverkar oss. Självklart var det ur kristen synvinkel och med en ständigt leende kvinna som styrde gruppen. Det skrämde mig hur hjärntvättade de här ungarna var. Stor del av timmen gick åt till att prata om "bad words". Självklart nämnde de inte några ord men jag antar att de menar svordomar och ord som kan kopplas till sex, krig, lättja, girighet och så vidare. De här orden är FÖRBJUDNA och HEMSKA. Ungarna berättade att innan de lyssnar på musik så läser de och deras föräldrar igenom texterna, de ser inte på vissa program på TV för att de har bad words i sig, de ser inte på krigsfilmer och inte på filmer med sexuella scener (det här var i och för sig läraren som sa) och om de läser en bok som innehåller dåligt språk så slutar de läsa den. De var också väldigt upprörda över språket som försiggår i skolorna, man kan inte gå från en lektion till en annan utan att höra "bad words". HERREGUD. Det är svårt att skriva om hur hjärntvättade de faktiskt var, och jag antar att de inte inser det själva heller utan anser att det är rätt. Jag kan inte med ord beskriva hur de betedde sig eller vad de sa, men det lät definitivt inte som att det var tonåringar på tvåtusentalet som pratade.

Jag undrar vad de här människorna tittar på, vad de läser för böcker och hur de undgår allt som har med dåligt språk att göra? Hur klarar de av att leva i dagens samhälle? Hur orkar man bli seriöst upprörd över att någon annan använder en svordom? Hur klarar de av att titta på TV när det i princip i alla filmer och serier (till och med i tecknat förekommer det) förekommer någon form av "bad words"? Jag är ärligt chockad över hur man kan ha sådan uppfattning som de här ungarna hade, de är liksom inte ens 15 år gamla!

Timmen avslutades med Testimonials och en av lärarna berättade om ett slags bevis hon haft på att Gud finns. Hon och hennes man tyckte förut om att titta på krigsfilmer och så, alltså action och kanske science fiction? Inget konstigt med det tycker jag. En dag bestämde de sig för att sluta titta på krigsfilmer och hon bad en bön till Gud där hon berättade det här. Att hon aldrig mer skulle se på en våldsam film. Dagen därpå hände något som hon önskat och bett om, vad det var vet jag tyvärr inte. Men ärligt, jag är chockad.
 
Lärarinnan jämförde media med "Satan´s tools", de menar på att djävulen försöker dra ned oss alla i helvetet genom att hela tiden ge små hintar, att erbjuda något litet och bra hela tiden. Hon påstod att reklam gör samma sak med oss, med listiga metoder lurar de oss att tro att deras produkter är tillräckligt bra så att vi tillslut köper dem. Visst, det kan jag gå med på, det är väl ett allmänt känt försäljningsknep. Men att hon jämför det med djävulen, att hans mål är att få ned oss alla, känns inte riktigt okej.

Något jag inte riktigt gillar heller är att ALLA vuxna i kyrkan kallas "sister" or "brother", till exempel "Sister Smith" eller "Brother Williams". De presenterar sig som det också. Jag förstår inte meningen. Jag antar att det är för att vi alla är "brothers&sisters" eftersom det är så de hälsar på varandra (Welcome Brothers and Sisters) men jag tycker det är konsigt, jag är inte släkt med dem!