Min besökstatistik är rolig, den går i vågor. Men det är ofta jämna vågor så jag antar att folk har tid vissa dagar att titta in här och vissa dagar gör de det inte.

Mina strumpor försvinner spårlöst, det är jättekonstigt.. Jag hade 10 par vita och 2 par svarta med mig hit (av samma modell) och nu har 3 par vita försvunnit! Jag har ingen aning om vart de tagit vägen eftersom att jag tvättar mina kläder enskilt och alltid kollar tvättmaskin/torktumlare när jag är klar.

Skolan idag var som vanligt, inget speciellt roligt hände. Dramalektionen är slapp, nu handlar det mest om att förbereda för föreställningen de ska ha om två helger så vi gör ingenting på lektionerna mer än att förbereda rekvisita/kostymer.

Det är mycket lättare att prata med folk nu när språket går bättre, jag känner mig inte längre hindrad på samma sätt utan kan prata på om det mesta. Sen att jag säger grammatikfel ibland är bara roligt tycker dom haha. Jag vet hur jag ska säga det men när jag pratar går det för fort så jag säger fel, som idag sa jag knew istället för know en gång. "She´s from Sweden dude!" Hahaha.

Jag och Josh hade ett roligt samtal om mormonkyrkan idag. Tami och ungarna går ju i en mormonkyrka men han gör inte det. Och milt sagt kan man säga att han inte har så mycket till övers för den kyrkan, haha. Vi pratade också om Tamis familj (en del av dom var ju här i helgen) och ja.. dom är speciella minst sagt. Den mest normala ska tydligen vara Tamis storebror som är gay och inte mormon, tror jag får träffa honom under Thanksgiving så det blir nog bra.

Michael Jackson-filmen This is it hade premiär idag också. Jag vill se den men jag tror att den bara visas i två veckor eller nåt sånt så får skynda mig om jag ska hinna med. Den ska inte heller komma ut på DVD och det suger, annars hade jag väntat och köpt DVDn.

Här är en bild på håret bakifrån:

Jag hade några nya framifrån också men såg så hemsk ut på dom så skippar dem för allmän beskådan.

Usch jag känner att min svenska i skrift blir sämre och sämre.. Och det värsta är att jag ofta inte vet hur jag ska ändra meningar för att de ska låta bättre. Som till exempel första meningen i det här stycket, att skriva "svenska i skrift" känns helfel. Det jobbiga är också att ibland kan jag inte skilja på om det låter fel för att det är fel eller om det bara låter konstigt i mitt huvud. Svenskan och engelskan är ju rätt så olika om man tänker på meningsuppbyggnader, orden kommer i olika ordning och så vidare. Nu för tiden är det inte jobbigt att skriva på engelska utan det kommer ganska naturligt och jag kan höra om det är rätt eller inte men istället är det ombytta roller, jag hör/ser inte om det är fel i svenskan eller inte! Jag känner mig handigkappad. Jag har alltid haft MVG i svenska och utan problem alltid kunnat uttrycka mig väl i både tal och skrift så det här känns helt fel. Men men, det lär ju komma något gott ur det hela i alla fall! (Att jag blir flytande i engelska alltså, svenskan kan jag alltid jobba på eftersom att den kommer omringa mig de närmsta 70 åren..)

Och pappa, snart är jag om dig i engelskan! Både skriftligt och muntligt, moahaha.