Klockan är snart 11 och jag kom hem för kanske en kvart sen, har varit på volleyballmatch. Vi förlorade alla tre, det var nog för att jag inte spelade!

Jag hade inte tänkt skriva ett inlägg men min stackars lilla mamma blir så orolig om hon vaknar upp på morgonen och inte har något att läsa, visst?!

Jag tänkte nte berätta om skolan eller om volleyballen, utan om ovädret! Stormen, tornadon, orkanen, åskan, blixten! Usch. Jag väljer att kalla det för "mitt första riktiga amerikanska oväder". Eller egentligen är det väl det första någonsin eftersom att sådant här knappt förekommer i Sverige.

Det började regna någon gång under någon volleyballmatch. Vet inte riktigt och kommer inte riktigt ihåg. I alla fall, mitt under tredje matchen blir det tornadovarning! Vi måste under jord! Skynda skynda skriker folk och alla får springa ner i omklädningsrummen som är under marknivå. Där får vi sätta oss på golvet (mycket viktigt) och där får vi sitta i ungefär en kvart. Folk börjar smsa föräldrar och vänner men tränarna säger "smsa inte era föräldrar nu så att de blir oroliga, vi är säkra här, var inte rädda". Jag lovar er att folk var rädda på riktigt.



När vi skulle åka hem så regnade det sjukt mycket. Vi sprang till bussen, det tog kanske 15-20 sekunder. På marken forsade det vatten, typ 2 cm tjockt. Mina skor blev SOAKED! Som tur var hann jag få av mig dem inne i bussen innan strumporna blev genomblöta också. Mina jeans var blöta, min tröja var blöt, och det var kallt i bussen för värmen nådde inte enda bak (vi har bestämda säten i bussen, jag sitter allra längst bak för mig själv!)

När vi åkte med bussen var det flera decimeter djupt vatten på flera ställen, i korsningar forsade det decimeterdjupt vatten. Och jag menar forsade, det var inte direkt så att det var stilla utan det rörde sig, fort också. På flera ställen längs med vägen när vi åkte igenom vattnet så splashade vattnet lika högt upp som bussens tak! Det är typ 3-4 meter. Dessutom var det kolmörkt.

Sen skulle jag köra hem från skolan också. Jag har aldrig kört i sånt väder förut (tror knappt jag åkt i sånt väder). På vissa ställen var det typ dimma eller något vilket resulterade i att man bara såg ungefär 20 meter framför sig. Jag såg inte hur vägen svängde utan fick försöka följa de gula strecken i mitten. Ibland trodde jag att vägen fortsatte rakt fram när den egentligen svängde så det var lite obehagligt. Jag nämnde blixtar tidigare ellerhur? De hjälpte mig att veta vart jag var. Eftersom det var så mörkt (och helljus var ingen bra idé eftersom det var så dimmigt) så såg jag inte alltid vart jag var, jag har inte lärt mig vägen än. Så när blixten lyste upp blev ALLT runtomkring ljus, det var som att det var mitt på dagen! Ibland hade jag 2-3 sekunder på mig att titta mig omkring och se vart jag var så det var bra.

När jag sen kom till dirtroaden här utanför är den översvämmad! 1-2 dm djupt vatten över hela vägen! Jag tackar gudarna för att jag kör en stor bil, man hade inte kommit igenom där med en liten bil. Sen jag körde halkbanan i våras är jag livrädd för att få vattenplaning också så det gör ju inte saken bättre. Tilläggas bör att längs med hela vägen från skolan hem var det som två rännor vatten, ni förstår nog vad jag menar. Där bilarna kör slits asfalten mer och där samlas det vatten. Till råga på att jag inte såg vart jag körde försökte jag också undvika dessa rännor eftersom jag som sagt är livrädd för att få vattenplaning. Jag vet inte ens hur stor risken är men inget jag vill riskera!

Det åskar och blixtrar här utanför fortfarande. Avery och Gradys skola är inställd imorgon, har inte hört något om min, tvivlar på att den ställs in, skulle isåfall vara om det fortfarande är sånt här väder imorgon bitti. Då vet jag inte ens om jag vill köra.

Jag känner att det här inlägget blev väldigt långt, osammanhängande och med världens sämsta meningsuppbyggnader. Sorry för det men nu måste jag sova!