Vi kom till Monticello och vårt hotell på onsdag kvällen. Sov där och sen på torsdag morgon åkte vi till Wilmot vilket är ett jättefattigt litet samhälle i södra Arkansas, bara ungefär 10 miles från gränsen mot Louisiana. En gång i månaden betalar Joshs företag en långtradare med mat till det här samhället, de förser 400 familjer med mat. Så vårt jobb var att ta ut de här 1600 kartongerna (3/familj) ur långtradaren, lassa ut dem på golvet och senare dela ut dem till familjerna.





Trots att det var kallt så var det faktiskt rätt så roligt!

Efter matutdelningen åkte vi till skolan och lämnade av X antal julskinkor så de kan få äta julskinka till julen. Vi åkte sen tillbaka till hotellet för att ett par timmar senare åka tillbaka till Wilmot och till deras kyrka. Det var en upplevelse kan man säga, så jävla häftigt. Samhället består i princip bara av svarta människor och deras kultur och religion gjorde gudstjänsten eller vad man ska säga väldigt speciell. Jag vet inte om ni har sett i filmer när de sjunger och dansar och skriker halleluja, amen, thank you och så vidare? EXAKT så var det!

Folk predikade genom sång, och när det var något som publiken höll med om sa/skrek de halleluja, amen, yes eller thank you. En av killarna som predikade bad om ett halleluja, alla skrek halleluja. Han bad om ett amen, alla skrek amen. Han bad om ett yes och alla skrek/sjöng yes om och om igen. Så himla svårt att beskriva hela grejen men ni kan kanske tänka er litegrann i alla fall. Tänk det ni tänker * 100 så närmar ni er nog. Jag kan ju i alla fall säga att man inte behöver vara kristen för att uppskatta hela grejen, jag blev lite engagerad och klappade händerna och sjöng och sa yes haha. Grady tyckte jag var pinsam men jag gjorde det för att det var roligt, inte för att jag höll med dem eller något sånt.


Innan 95% av folket hade kommit. De enda vita i kyrkan var vi som var på den här missionärsresan så det gick ganska lätt att skilja oss från mängden haha.