Värsta inlägget hittills

Varning: Jag orkar inte ens be om ursäkt för deprimerande inlägg, läs eller inte det är ert val. Observera varningen though.

Jag har insett hur mycket jag måste ha ökat i vikt sen jag slutade med volleybollen vilket var i.. januari tror jag. Det är inte så att kläderna inte passar längre utan jag känner mig fet. När jag sitter ner känner jag hur magen viker sig och hur dubbelhakan hänger. Så jävla äckligt. Jag undviker att vara med på bilder för mitt ansikte är så mycket rundare, jag väljer kläder för att gömma magen och höfterna. Jag har inga käkben längre. Jag har fått lovehandles, vilket jag aldrig haft förut, och min mage har alltid varit hyfsat platt, men inte längre. Låren har nog också ökat i omkrets. Det är inte så att jag ser fet ut, folk säger fortfarande att jag är smal men jag jämför ju med hur jag varit. Jag har aldrig vägt såhär mycket i hela mitt liv eller haft så här stor procent kroppsfett, och jag hatar det! Jag är missnöjd med hur min kropp ser ut vilket aldrig har hänt förut. Grejen är att det är så sjukt svårt att undvika här, maten är skit och man får ingen motion. Även om jag skulle försöka ta mig ut på promenader finns det ingenstans att gå eftersom att det inte finns några gångvägar eller trottoarer. Det finns inga trottoarer, det är helt jävla sjukt! Om jag går på dirtroadsen blir jag halvt överfallen av lösspringande hundar så det funkar inte det heller. Jag och Juliana försökte gå på promenad igår men det fanns ingenstans att gå, vi gick över parkeringsplatser, runt industrier och på en golfbana vilken man säkert inte ens fick gå på. Det här samhället är så jävla sjukt och det är inte konstigt att folk är feta. Jag bor inte på landet, det är 10-15 minuter in till en stad/samhälle på dryga 40000 invånare och som växer hela tiden eftersom att Walmart's huvudkontor ligger där. Visst det är kor och hästar överallt men det är fortfarande civiliserat men ändå finns det ingenstans att gå. Det finns inga bussar eller tåg, ingen kommunaltrafik och inga trottoarer. Fyfan vad jag tjatar om trottoarer men det finns verkligen inga, inte en enda liten trottoarkant. Man kan inte gå och man ska inte gå, man ska köra bil för det är det enda som är möjligt. Jag hatar att man inte ens kan gå ut på en liten promenad. Jag har ingen motivation heller, jag vet att den enda det hänger på är mig men så länge jag är här finns inte motivationen helt enkelt. Jag ska däremot ändra på allt det här när jag kommer hem, jag ska bli nöjd med min kropp igen. Hur lång tid kan det ta? En månad? Två, tre? Vad är mest effektivt och vad börjar man med? Jag vet om allt med maten och så men tänkte träningsmässigt. Jävla skit alltså.

Så jävla patetiskt med maten också. Vi beställde kinamat idag, jag tog Kung Pao chicken vilket ska vara starkt. Tror ni det är starkt eller? Nej. Friterat var det också. Jävla amerikansk mat. Nej jag tar tillbaka det där, det finns inget som heter amerikansk mat, jävla amerikaniserade mat. Där har ni det. Americanized food. Vilket skämt. Inte ens ett roligt ett utan ett dåligt skämt.

Dessutom lagar min värdfamilj nån halv jävla gris i köket, nåt långkok som dom säkert inte ens kommer äta sen utan den kommer bara stå i kylen och bli gammal. Så det luktar pork i hela huset. Ja skinka eller vad man ska säga, kokt skinka. Sån jävla äcklig lukt. Äckligare än bacon (vilket det luktade imorse) till och med och då är det illa. Jag hatar lukten av tillagad gris.

Har man gått för långt när man rullar hunden med lint-roller? Klädrullare ni vet, som tar bort hår. Så jävla trött på att min säng alltid är full av katthår för jag fattar inte hur det kommer dit eftersom att katterna aldrig är här inne. Är dem det (typ en gång varannan vecka i en timme) så ligger de ovanpå överkastet vilket aldrig kommer i kontakt med mina lakan. Så jag vet inte hur alla jävla äckliga katthår kommer dit. Så nu har jag lint-rollat Jack. Han hade katthår på sig. Och så har jag rollat hela sängen, igen. Slösade typ tio ark bara på sängen. Och min jacka. Och mina jeans och tröja. Jag hatar djurhår, speciellt katthår. Därefter kommer hundhår. Jack fäller inte, det är därför han får vara i mitt rum, annars hade jag stängt ute honom också. Aldrig i mitt liv att jag skaffar katt. Jag har inget större emot själva katterna (jo en del men ja..) utan det är håret. Det är nog så illa att om jag träffar en kille med katt så lär jag nog dumpa honom. Alltså jag är på så pissigt humör just nu så det är tur att jag inte pratar med någon för jag hade nog halshuggit denne. Avreagerar mig här istället. Jag vill inte ha medlidande eller nåt sånt heller, jag klarar mig rätt bra själv.

Måste avsluta det här inlägget bra. Jag såg min första kolibri idag. Den var söt. I storlek med en liten fågel.

Angeline
2010-04-25 @ 21:48:26
Hahah du kommer minska bara du sätter dig på hästryggen igen ;)


Lämna en kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0